pappa är lite som en idol och en jag fruktar.
mina föräldrar har som sagt eller inte sagt varit skilda sedan jag var ca 2 år. min pappa Bella är ganska speciell, jag menar lyssna bara på namnet. egentligen heter han Göran men alla har mobbat honom för det (inklusive han själv)i alla år jag kan minnas. den enda på hela jorden som tycker detta namn är fint är hans mamma och det är också hon som döpt honom till det. jag har alltid trott att han har hetat det, tills jag var ca 14 år. Hur har det då blivit flicksmeknamnet bella? jo för vi heter Bellanitzky i efternamn. så han, min faster och jag har alltid varit bella. jag vill inte säga för mycket om min pappa, skippar det negativa, utan nämner bara att han är lite speciell. när man går med honom någonstans kommer det minst en person var tionde steg fram och ropar "beeellla, tjena fan!". det känns som att hela världen känner honom. jag har aldrig haft en bra relation med honom. eller när jag var liten så åkte jag dit på helgerna och sådär. då bodde jag med han, mona, oscar (min halvbror) och matilda (min halvsyster) på lite olika ställen med lite olika djur. det har alltid varit ett äventyr att vara med honom för hemma hos mig har det alltid varit exemplariskt, inga impulser osv, dock har det varit speciellt på grund av lelles (min låtsas pappa) jobb. det är nästan läskigt att träffa pappa nu för tiden för jag märker så mycket likheter jag inte visste fanns. det är också så jag insett att jag också är en såndär bella.
jag tycker om äventyr men också trygghet, därför är jag så glad att jag fått båda. jag lever nog mycket efter båda nu när jag själv blivit vuxen. jag tackar fan för att jag fått leva äventyr också. det har gjort att jag inser vad livet kan ge även fast jag sitter hemma med bestämda platser runt matbordet och äter mammas hemlagade mat. sen så brukar jag tänka på hur människor som inte tål musik klarar sig. det är totalt ofattbart. musik påverkar en så mycket så det är helt obeskrivligt. jag är så jävla glad att jag insett vad musik är och inte går omkring och lyssnar på äcklig R&B (det går ju inte att kalla för musik).
jag tycker om äventyr men också trygghet, därför är jag så glad att jag fått båda. jag lever nog mycket efter båda nu när jag själv blivit vuxen. jag tackar fan för att jag fått leva äventyr också. det har gjort att jag inser vad livet kan ge även fast jag sitter hemma med bestämda platser runt matbordet och äter mammas hemlagade mat. sen så brukar jag tänka på hur människor som inte tål musik klarar sig. det är totalt ofattbart. musik påverkar en så mycket så det är helt obeskrivligt. jag är så jävla glad att jag insett vad musik är och inte går omkring och lyssnar på äcklig R&B (det går ju inte att kalla för musik).
Kommentarer
Trackback
