det eviga tidsfördrivet

världen upptäckt måste vara ginger candy. japp, tro det eller ej, ingerfära godis.
jag hatar ingerfära vilket inte gjorde min inställning till solvallapojkarnas små mystiska bruna godisar särskilt bra. men efter ett par sisådär fem försök efter att ååh-ande från deras sida, varje gång den åkte in genom käften på dem, så var det försent. ett starkt beroende inträffade hos mig. det var typ det godaste jag ätit och jag åt och åt och åt. jag bad de sno hem sånna men det gick inte. efter en lång avklarad paus från de mystiska bruna godisarna så sprang jag på dem i söderhallarna. köpte bara ett paket då eftersom jag inte visste om det var exakt dom. idag åkte jag dit efter jobbet och köpte fem paket. jag hoppas att man inte dör om man äter för många för jag tror att jag måste åka dit imorgon också.

jag kan inte rekomendera dem eftersom jag höll på att spy när jag åt dem första gången. och inte heller eftersom de är beroendeframkallande och helt fenomenala (oj, ida låtsas kunna svåra ord)!

haha, jag tror jag är aningen sinnessjuk.





ser de inte djupt frestande ut?
hahahaha