det eviga tidsfördrivet

nu har jag gått en timmes promenad i spöregn. skönt faktiskt.
sen har jag druckigt en alldeles för stor kopp alldeles för varm choklad i en alldeles för snygg simpsonskopp. det bästa med hösten är nog de alldeles för goda satsumasarna. haha, min pluralform där. dom är ganska goda alltså. sådär sura och jätte små. och om man har tur kan man hitta en såndär liten bäbis i dem och bli helt lycklig och sen inse att de inte är de godaste, för de smakar nästan ingenting. men söta är de. och ja, jag vet skillnaden mellan mandarin, clementin och satsumas. det fick jag lära mig på hjärnkontoret. satsumas är det enda ätbara om man säger så. de är små, med tunnt skal, finns mest på hösten, och är gula, kärnfria och sura. mumma!

juste, spana in mina nya kategorier.

nu ska jag begrava mig i soffan för att om en timme dumt nog bege mig till huddingehallen för att träna. jag får i alla fall skjutts (har alltid undrat hur det stavas...) hem.

sen så är jag ledig imorgon också, men då har jag fint sällskap.