det eviga tidsfördrivet

idag har jag ätit godis och pommes frittisar. jag har gott upp tre kilo på inte alls länge, jag har inte förstått varför, tills jag tänkte efter när jag åt idag. men jag har väll alltid ätit onyttigt? har vägt lite under 53 hur länge som helst och trivits jätte bra med det, har sagt att jag inte ska gå över 55. men vipps så var man ett kilo över. men huvudsaken är ju att man är nöjd med sin kropp. det är jag nog. jag menar, jag känner mig ju smal, folk komenterar hur smal jag är, men ändå vet jag folk som väger lika mycket och ser så mycket tjockare ut. en sak till jag undrar över är var alla kilon har landat. jag menar, ett kilo är ju mycket. jag kunde alltså gå upp i vikt. men det var för sent. i alla år har jag velat väga normalt för min längd. sen när man äntligen lärt sig tycka om sin smalhet så kommer kilona flygandes. haha. chitt asså!

föresten har jag lärt mig spela gitarr på två timmar för jag ska köpa en svart stålsträngad gitarr snart. än så länge lånar jag lillebrorsans fina gitarr, i smyg.

har lärt mig spela never seen the light of day av mando diao nu. den är fin, och jag njöt på konserten när den spelades.