det eviga tidsfördrivet

skolan är slut för alltid. vi gjorde slut den 30 maj och det var typ den bästa dagen på länge. hur fint som helst. om skolan dyker upp igen så är det för att man själv verkligen vill det och har valt det.



ibland vill jag att något ska hända. nått nytt och oförutsägbart. för ibland känns det verkligen som om man lever på rutin. man är för det första inte glad för det man har. det som betyder så obeskrivligt mycket för en egentligen. man har bara omedvetet förträngt det. 'som vi glömde att vi älskade varandra' liksom. det känns som att alla människor har glömt att de älskar varandra. det känns som allt är bortglömt. bortblåst med vinden. vinden som inte har funnits på flera dagar. jag vet inte vart jag vill komma med detta, tror bara att jag försöker säga att ni inte ska glömma bort vad ni har, inte glömma det ni faktiskt älskar, det som betyder något här i livet. för det känns det som jag gör ibland, och säkert många fler.

här får ni en liten visning av några bilder jag tagit de senaste dagarna (även bilden ovan);