det eviga tidsfördrivet

hej igen. det tog ett tag men nu är jag tillbaka.tror aldrig jag haft så mycket att skriva som när internet inte fungerar. det är ganska irriterande. har inte vart hemma så mycket heller. har åkt båt och varit i sandviken. men nu är jag tillbaka igen vill jag lova. och den nuvarande livssituationsmätaren står på tillfälligt arbetslös. fram till den artonde augusti. har varit ensam hemma i dryga två veckor. trodde inte att man kunde tröttna på det, men ensamheten är inte min bästa vän för tillfället. det är ju tråkigt och jag blir handlingsförlamad. som här om dagen då jag inte gjorde någonting. jag bestämde mig för att ta en sväng mot kungens kurva hållet, och duschade och klädde på mig osv. sen kom jag aldrig iväg. jag kunde bara inte ställa mig upp från min sittandes ställning i sängen. det gick inte. jag tror jag klippte mina tånaglar fjortån gånger för att det råkade ligga en klippare bredvid sängen (nej jag klippte inte naglarna i sängen dock). men jag menar vad är det liksom. när jag äntligen släpade mig ut genom dörren med typ gråten i halsen för att jag kände mig så ensam och misslyckad kom jag till skärholmen en halvimme innan de sängde, utan att veta om det. jag gick och åt och under mina sista tuggor drogs det gråa gallret ned vid affären bredvid. jag kollade på klockan och hon var sju. jag satte mig medvetet på fel buss och hoppade av vid ikea. gick in där och fick på vägen upp höra den diskreta ikea rösten säga "varuhuset stänger om en halvtimme så vi vill be våra kunder att börja dra sig mot kassan" (typ.). jahapp! på vägen hem träffade jag i alla fall jasmin, då blev jag glad och kände mig inte så ensam längre. misslyckan själv.