det eviga tidsfördrivet

sådär fint som det bara kan vara ibland var det igår. två ohyggligt fina spelningar, en med säkert och en med shout out louds. under säkert-spelningen blev det lite för mycket känslor på samma gång under orden "dom jävlarna ska skjutas". det var så fint att höra (och vara delaktig) i ett jädrans skrik från tårna. jag kom på mig själv släppa en tår när jag skrek orden med målbrottsröst men ändå inte hörde min egen röst då folk skrek lika högt. dom jävlarna ska verkligen skjutas, tack annika för att du är med mig, och tack resten av publiken för att ni också är med. tillsammans kan vi ta hagelbössorna och skjuta dem. oj nu blev det deep shit här. aja, fy fan vad hon är bra i alla fall.

shout out louds spelningen var också grym! helt fantastiskt att krama staketet och bli mosad. adam är ju så söt så man dör lite grann, för att inte tala om bebban, som såg ut att kunna gå sönder vilken sekund som helst. varför är det så vackert med små ,smala människor, som ser så sorgsna ut, och håller på att gå sönder, men ändå ser starka ut på nått sett? skörhet är skönhet i mina ögon.

Sebastien Tellier var mest äcklig. bara den första (devine) låten som äger stort. han knäppte upp byxorna, sexade och stönade. myyys. sen för att inte tala om att han rökte konstant så han knappt hann sjunga. moget. men ball är han ändå, jag menar kolla bara silverjackan och skorna.


alltså ush vilken hemsk bild, helt äcklig. jag och joanna.


jag, linnea och joanna. hmm....


joanna in the "rök bara lucky strike"-soffa.


adam olenius


bebban och ljudsnubben


fantastic is the word. popaganda, I'll be back! haha